Och dagarna fortsätter gå. Vissa mer dramatiska än andra. I morse tex, när jag rullade ur sängen å ba... BLOD! GAMMALT BRUNT BLOD I LAKANEN herregud nu har det hänt, nu har jag fått missfall. Blod på benen. Gnuggar på ena låret med handen. Närmast reflexmässigt för jag den sedan till näsan och luktar och ja. Det doftar bekant. Inte järn och kropp, utan choklad. Lägger mig igen *utmattad*.
Det går väl without saying att choklad (och nougat) är något av grundbulten i alla läkande aktiviteter. Att rulla runt i den i sängen, eller äta i sömnen, var dock aldrig tanken. Antar att jag borde byta lakan nu men vägrar? Det är något i dekadensen som gör att jag känner mig trygg. Hemma. Som mig själv, igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar