Alltid otålig bredvid mig, som alltid är trött.
Hade vi varit ett par hade jag sagt att vi vuxit isär, lirkat med att vi behöver tid ifrån varandra och slutligen gjort slut. Det är inte du, min vän med mjuka öron och kallfuktig nos, det är jag!
Åh Gud, varför är det alltid alltid jag.
Men han skulle inte förstå. Han skulle kanske tro att allt var hans fel ändå, bli deppig och hundsucka sig till döds. Och det, ska ni veta, kan jag omöjligen ha på mitt samvete.
Åh glädje, nu sommarpratar Liv Strömquist! Om mens dessutom. Har inte haft mens på ca 8 månader nu, men desto mer pruttar och läskigt hårt bajs (DET hade ingen berättat - att det skulle kännas som att att jag föder barn varje gång jag skiter!! Man ba... hämta lustgas och sytråd, för detta kommer behöva SYS efteråt)
Hursomhelst. När Liv är klar orkar jag kanske (kanske) resa mig igen.
Inga kommentarer:
Skicka en kommentar